Vanlisars reporter besöker det nyöppnade museet för svordomar i Sala och konkluderar att det är väl värt ett besök. Temat må vara udda men upplevelsen är rik på överraskningar, skratt och lärdomar.
Jag leds in genom en dunkel och lång korridor i vilken det genom dolda högtalare strömmar en viskande kör av svordomar. Gammalt och nytt, torrt och mustigt, grovt och beskedligt, allt i en suggestiv blandning som gör inträdet i museets huvudsal nästan trolsk.
Väl inne möts jag av en värdinna som utrustar mig med ett par hörlurar som behövs för den guidade rundvandringen. ”Ta de här djävlarna, för helvete!” fräser hon åt mig, men blinkar samtidigt klurigt med ena ögat för att jag inte skall känna mig förolämpad utan istället förstå att hennes hårda tilltal är en del av upplevelsen.
Jag är förtjust med på noterna och börjar min vandring förbi montrar och stationer där projicerade filmklipp, fotografier, installationer och ibland även mänskliga statister används för att tillsammans med ljudet i mina hörlurar skapa miljöer där jag får uppleva svordomar på ett realistiskt och inkluderande sätt. Greppet är innovativt och fungerar precis som avsett.
Ibland hajar jag till som en reaktion på någon extra grov eller omotiverat placerad svordom. Men i de flesta fall är upplevelsen positiv. Jag skrattar till åt något absurt exempel eller höjer förvånat på ett ögonbryn inför en ny insikt eller förståelse.
Utställningen skär på flera ledder genom svordomar som företeelse – historiskt, kulturellt, dialektalt, internationellt, medialt, anatomiskt och religiöst. Min upplevelse överträffar med råge de blygsamma förväntningar jag hade inför besöket och jag måste säga att det är en av de mest underhållande och engagerande upplevelser jag haft i en musei-miljö. Hela turen tar ca 45 min men långt innan jag avslutat den så har jag redan bestämt mig för att ta ett andra varv.
De sektioner jag uppskattar mest är dels ”Seriernas Värld” där förstås karaktären Kapten Haddock från Tintin finns rikligt representerad, dels ”Svenska Klassiker” där juveler som Fittmickel, Sumprunkare och För sjutton hakar dyker upp bland många fina exempel.
Det går dock inte att göra utställningen rättvisa i en komprimerad text som denna – planera istället in ett besök och ta chansen att expandera den vokabulär du använder i affekt.
Not: Åldersgräns på 4 år gäller för museet i sin helhet och vissa sektioner kräver till och med 6 års ålder, så ta hänsyn till detta inför besöket.
Bli först att kommentera